Ledsen... Tänkt på dig , bara att hur jag ska uttrycka det har varit svårt.. Har inte vetat vad jag ska säga dig.   Det har blivit stopp i huvudet av allt efter vi tala i telefonen. Jobbigt för mig med! Vill säga så mycke, vill att det ska ske så mycke men inget händer, jag kan inte säga det. Rädd för att göra dig ledsen, rädd... ja jag är rädd för mig själv. Det jag känner. Saknaden efter dig, lyckan att höra dig. Blir så glad men sen går det över till denna gråten som aldrig ger sig, gråten jag alltid burit inom mig. En gråt jag inte vet vad den riktigt är!  Om jag ändå kunde säga dig allt jag vill ... utan rädsla för det.

Mamma älskar dig, för alltid vart du än är... jag är med dig o du är med mig varje sekund i livet.

Puss o kram!